Tomheten strömmar i mina ådror.
Ensamheten kommer snabbare.
Tårar börjar rinna ner för mina kinder.
Rycker och skakar i mörkret.
Jag vill bara skrika men får inte ur ett ord.
Snörvlar och inser att jag är patetisk.
Jag är självisk som bara tänker på mig själv och mina känslor.
Jag nöjer mig aldrig.
Inget räcker aldrig till så länge.
Jag vill ha mer.
Vad är det jag vill ha mer av?
Jag vill bara inte känna mig lämnad.
