Sen När Då?

Det är konstigt att allt alltid löser sig på något sätt. Som exempel, innan jag flyttade hit till göteborg för två år sen och inget hade förändrats, jag blev ihop med en kille och gjorde slut, gick runt i en otrevlig lopp.

Hur blev det så?
Var jag omogen?
Rädd för förhållanden?
Brist på kommunication?

Kanske, jag var nog mest rädd för ensamhet. Det var en jobbig period. Att vara singel är inte så hemskt om man har vänner och familj. Och det hade jag, fast jag kände mig ändå helt ensam.

Andras förhållanden inspirerar mig. Hur förbjuden kärlek kan bevaras efter en sådan lång tid. Maja är en vän till mig som dejtar en kille nu och varför måste det bevaras i hemlighet?


För att killen är en mycket äldre man?
För att han är en kriminell?
För att föräldrar oroar sig för att hon har sex?
Som i kinesiskt kultur är det en skam att vara tillsammans med någon med samma efternamn eller är det bara en ännu en påhittad orsak att låta sina föräldrar bestämma vem vi kan dejta?

Nej, det stämmer inte in på Maja och John, orsaken är för att dem har varsin partner, med andra ord dem är otrogna med varandra.

Sen när måste man göra det komplicerat, kan det inte vara en enklare att bara berätta för deras partner att dem vill lämna dem?
Förmodligen försvinner lågan när dem slutar att smyger omkring. Det är bara byta partner tills dem hittar kärlek.

Skoj kommer före kärlek.