Frusen Medkänsla

Killar gillar att dramatisera om allt. Simpla varelser, men vad kan man göra med det? Skriva en berättelse om det.

Efter 3 år tillsammans bestämmer min Vännina att göra slut med sin pojkvän och bad mig att följa med som stöd. Jag gick med och så...

Lisa: "Vi måste prata. Detta är inte lätt att säg men jag vill göra slut."

Nils satt tyst och såg helt förtvivlad ut sedan säger han med ögonen fyllda med tårar:

"- Varför? Hur kan du säga något sånt efter 3 år?!?!"

Han gråter och stammar fram upprepat: "- Varför?" Och sedan kom det..

"- Du har träffat någon annan?!"

Lisa blev helt paff och sa:
"- Nej, jag har inga känslor för dig mer, det hade pågått i flera månader. Du jobbar hela tiden, kändes som att jag hade förlorat dig."

Nils: "- Jag kommer snart jobba mindre och..."Lisa: "- Nej! Jag har fått nog av dig! Jag älskar dig inte längre!"

Nils brast ut i tårar och andra stirrade och viskade. Sen gick han.

Jag som satt och vittnade genom det hela tyst undrade varför hon gjorde slut också. För jag kände min vän och bara för att hon va ensam, skulle hon ha löst relationen på något sätt. Dem såg ut att ha allt och lycka, men kärlek räcker nog inte bara.

Lisa sade sedan att hon hade träffat någon som hon var intresserad i. De hade träffats i när Nils hade jobbat.
Efter en vecka såg jag Nils med en tjej. Senare på kvällen sade han att han hade träffat den nya tjejen i en månad.

Varför gjorde han en sådan stor grej av det hela? Varför alla tårar?

Jo, han sa att hon skulle få skuldskänslor för att ha ljugit om den andre killen. Han hade vetat i en månad att hon va otrogen.
"- Kunde du inte bespara alla lögner och konfronterat henne?" frågade jag honom.
Han sa nej, det var ett kärlekslöst förhållande och försökte få henne att berätta om älskaren, men hon förnekade det hela tiden.

Vad har vi nu lärt oss? Tänk själv och lämna gärna en kommentar.