2 i 1

Har funderat på vad jag kan skriva och jag har idéer, men är inte säker på hur andra ser det som, är det bara babbel eller något som man faktiskt bryr sig om?

Jämföra religioner är något jag har diskuterat mycket om och det har alltid slutat med att jag hatar män :P Jag orkar inte att gå in på det igen så jag bryter ämne.

Förhållanden

Familj. Människor som man ser upp till, som har delvis format dig till den du är idag, människor som man litar på, som ställer upp, är där för en, om man har tur har man allt som man behöver.

Nära vänner. Dem har alltid varit där, det finns en så stark bond att dem kan tillhöra familjen. Vänner för livet.

Vänner. Det är ungefär samma sak, fast det finns en gräns med vänner. Man kan inte lita på att vänner alltid är där för en eller ens bryr sig, självklart är det då inte några bra vänner. Man vet aldrig när vänner kan förvåna en och lämna en i sticket.

Kompisar. Människor man umgås med ibland, inget seriöst, mest bara för skoj.

Make/Fru. Man har skrivit på ett kontrakt om att leva i harmoni tills den andre dör, men det gör ju inte många längre. Varför? Det är antingen, trött på personen, upptäcker att man vill göra något av livet utan att bekymra sig om något, vill expandera samlagsförhållandet, ekonomiska skäl, familjedrama.

Pojkvän/Flickvän. Vad kan jag säga om det? Sexuellt förhållande med starka känslor. Man byter partner så ofta så att jag börjar tro att kärlek inte existerar.

Främlingar. Okända människor man inte lägger märke till förrän man själv vill bli upptäckt.

Rivaler/Ovänner/Förstår ej på. Människor man vet att dem finns till fast man umgås inte eller pratar med.

I alla sorters förhållanden finns någon känsla som kan ses som kärlek, för att om det finns hat finns också kärlek.

Jag har en teori om att kärlek inte existerar, att det bara är en påhittad grej för att få någons förtroende. Att vara generös, snäll, allmänt trevlig kan misstolkas som kärlek.

Om kärlek är en känsla, försvinner då inte känslor någon gång?