Jag har haft det lite jobbigt med att tyda mina känslor. Jag vaknade bara upp en dag och kände mig konstig och undrade hur det skulle vara Fru Dunfjäder. Är detta vad man kallar kalla fötter? Vad är det för tankar? Jag har valt honom och bestämmt mig för att han ska vara den enda för mig. Fast ändå finns det något annat som gnager mig.Han har en väldig tydlig utstrålning om att han är inte en en tjejs kille eller den mest ärligaste och han är en av dem lataste personer som jag har träffat.
Är detta bara undanflykter? Vill jag inte gifta mig med honom eller överhuvudtaget?
Jag har ju bestämmt mig, men det finns ett men! Är det vist att gifta sig när man har tveksamma tankar? Kan man ta det senare tro?
Nej, va dumt! Jag har valt honom och jag bryr mig inte om han är den värsta killen jag någonsin har hört talats om, han matchar mig, jag tror att han är skapad för mig. Jag gör honom till en bättre människa, om jag ändå kunde säga att han gör mig till en bättre människa... fast han tar fram en sida som jag inte har sett förut eller vågat uttrycka. Han låter mig visa min arga sida, och det är lugnande.
Räcker detta vi har i längden? Det jag ser det så kommer jag ge Dunfjäder en tidig död. Hans blodtryck är inte säker med mig. 20 år senare får han mitt under sexet hjärtattack. Eller att han har sex med en tjej (utan att fråga om jag vill vara med!!) och jag blir helt galen och gör något som jag förmodligen ångrar senare. Kan jag fortsätta leva utan honom?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment